Kapitel 3 - Beroende och medvetande
Piang!
Medan jag åt lunch med Asahi Tsuyoshis klasskamrater under lunchrasten kom ett meddelande till min mobil.
"Hmm, vad är Sarah?"
"Nej."
Jag svarade direkt på meddelandet.
Min barndomsvän frågade: "Kan jag bo hos dig nästa helg?" "Ja ", svarade jag.
Sarah kommer fortfarande ofta hem till mig och stannar ofta.
Mina föräldrar lämnade ett tag, men när jag gick i femte klass återvände jag till Tokyo.
Sedan dess har jag återvänt flera gånger för att träffa Sarah igen.
Trots att vi var tonåringar var avståndet mellan oss detsamma, och Sarah kom ofta till oss på natten.
Sarah kramade mig fortfarande, men en dag sa jag: "Är det dags att sluta?"
Men fortfarande, i sin ålder, är Sarah nu en stor skådespelerska inför allmänheten.
Ärligt talat så tycker jag att det är dags att stoppa detta nu.
Men å andra sidan vill jag inte avsluta det här förhållandet.
Jag har alltid vetat att Sarah var min barndomsvän och att hon var som en lillasyster, så det är okej och jag drar slutsatsen att det här förhållandet kommer att fortsätta.
Dagen har kommit.
"Hej~"
"Ah, Sara-chan, grattis."
Min syster Yu hälsade på mig när det ringde på dörren och jag följde efter Sarah för att hälsa på henne.
"Jag har inte sett den på länge, vad hände?"
Det var inte ovanligt att Sarah kom hem till mig.
Detta händer vanligtvis före en stor show eller inspelning, men det kan bero på att han har problem med rollen och vill hjälpa honom att träna.
– Har du en hund här?
"Det är ovanligt nu."
Därefter går Sarah ofta igenom en serie prövningar och vedermödor för att förbereda sig, men nyligen, på grund av ökningen i antalet, gjorde hon inte detta först.
Men han kommer fortfarande för att träffa mig trots sitt fulla schema.
Sarah säger "Power Shin-Chan" om sin comeback och jag tror att det är ett skämt i den populära underhållningsbranschen.
Vi tre tillbringade natten tillsammans och tog en dusch.
Låt två unga män göra resten. Åh ja. Du vet, jag är här också, så gå inte över gränsen, okej?
Det där "ja, ja" förvånade mig när Yuu tog mig till mitt rum med Sarah.
Det är en rutin som jag har upprepat i flera år, så det är inget att oroa sig för nu.
"Vi kommer att spela den här rollen idag, eller hur? Var är manuset?
- Åh ja.
Jag vet, men jag agerade inte, jag lånade manuset, spelade med någon annan och blev repetitionspartner. När vi var klara lämnade jag tillbaka manuset till Sarah och var väldigt noga med att inte visa innehållet för någon.
Jag tittade på manuset.
"vad betyder det?"
"Jag ser det? Är inte det fantastiskt?"
"Ja, det är konstigt. Använd den på riktigt."
Sedan slog jag Sarah i huvudet.
Vid någon tidpunkt började Sarah begära inte bara beröm, utan också sitt eget huvud.
Kontakta mig gärna om du har några frågor.
Sarah säger att hon kan få "styrka" direkt från mig eller något, men jag vet inte vad den versen betyder.
"Då om hans roll vid den här tiden..."
- Hm.
"Det finns en kyssscen..."
"...."
"...."
"Åh Ben..."
Under en lång tid kunde jag inte förstå meningen.
så här.
Som tonåring spelade Sarah en viktig roll i sitt vuxna liv. Om en av dessa roller spelar en roll, finns det inget tillvägagångssätt.
Men bara "låtsas", eller hur? om så är fallet… "
"Du vet, Shin-chan? Jag spelar, men jag menar allvar."
Jag menar... kysste du verkligen?
Ledaren mår bra, jag vet, vår fru Sarahs motståndare.
Han är upptagen.
Något mörkt på bröstet.
"Jag har aldrig kysst dig förut. Så jag vill se till att allt fungerar första gången.
- Tycker du inte om någon annan?
Är du dum, seriöst?
Sarah gör det klart att även en dåre som jag kan vara säker på det.
Även om du nu är en fantastisk skådespelerska och barndomsvän är det inte ovanligt att jag lever med det motsatta könet.
Hon ser ut som en lillasyster, en familjevän, en barndomsvän... Naturligtvis garanterar jag inte möjligheten till sådan tröst.
Snow, jag försöker tänka på Sara som en barndomsvän, som en lillasyster.
Sarah och jag lever i en annan värld.
Den dubbelsidiga beskrivningen av myntet är perfekt.
Även om jag är en vanlig människa kommer detta att komplicera saker och ting.
Så här försöker jag utan att tänka.
Men det är det inte.
Han är på väg att kyssa någon som inte är jag.
Han blir kär i någon annan än mig.
Hon kommer att gifta sig med någon annan, inte mig, och sedan...
Jag orkar inte.
Med det i åtanke känner jag att världens undergång är nära.
Om världen inte går förbi bestämmer jag.
Eller menar jag bara det?
Jag hade inget annat val än att acceptera det.
Jag älskar Sarah.
No comments:
Post a Comment
Note: only a member of this blog may post a comment.